En sån där lista som lockar fram leenden i mörkret. Tårar i skrattet och hopp om livet.

Jag gör någon sort lista med mål.
En sån där som ska ta mig framåt istället för bakåt.
Skriver ner och sätter punkter framför.
Som om allt ska falla på plats med hjälp av en punkt och en tanke. Men ingenting faller på plats.

Sent en kväll sitter jag trött med listan framför mig och inser att jag backat längre bak än jag någonsin gjort förr och vägen fram känns ensam och tom.

Så fyller jag lungorna med luft. Rycker ut sidan ur anteckningsboken, kastar den i soporna och påbörjar en helt annan lista.
En sån där lista som lockar fram leenden i mörkret. Tårar i skrattet och hopp om livet.
Det är då allting faller på plats.

Kommentarer