Min besatthet av hjärnans välmående.

Ända sedan jag läste de första raderna i Anders Hansens Hjärnstark så har jag varit lätt besatt av min och andras hjärnor.
Jag har funderat massor på att målet med att äta bra och träna ända fram till nu alltid har drivits av att kroppen ska må bra. Att kroppen ska orka länge. Att se till att kroppen inte begränsar oss framöver.
Jag har aldrig tänkt på hjärnan.

Men nu.
Jag är lite besatt.
Jag tvingar barnen och mannen att konditionsträna med mig och så har jag fått en liten kick i rätt riktning med maten.
Den här insikten om att jag måste ta hand om helheten, den fysiska kroppen, hjärnan och sinnet har skapat en kreativ explosion vilket bland annat är orsaken till att jag sitter här och skriver just nu.


Hur man ska få ihop det här vet jag inte riktigt.
Hjärnan behöver sin konditionsträning.
Kroppen behöver styrkan.
Och sinnet behöver avslappningen och nedvarvningen.
Däremellan rullar livet på precis som vanligt.
Jobb, hämtningar, lämningar, aktiviteter, matlagning och städning.
Och så klämmer vi in en date här och var. En resa hem till skogarna, ett biobesök och så vänner.
En hel massa vänner.
Ekorrhjulet snurrar och vi glömmer bort att skratta varje dag.
Att känna efter om vi är lyckliga på riktigt.
Vi glömmer att fråga de som betyder något hur de mår.


Det är inte lätt att leva 2018!
Det är fasen ett under att vi lyckas utan att gå under.
Oavsett, utan hjärnan så spelar det ingen roll hur bra kroppen mår så att inte ta hand om den är bara idiotiskt. Det finns tillräckligt med forskning för att övertyga mig om vad som behövs för att ha en välmående hjärna.


Att läsa Hjärnstark är ett måste.
Den borde ingå i skolans läroplan!


Att leta upp forkningsreultat och göra en egen bedömning om vad man tror är också viktigt.
Man måste bilda sig en egen uppfattning om det här.





Kommentarer