Vikten av ett snyggt lås eller, utmaningen med att planera inför första veckan på högstadiet

Jag minns rasthallen.
Den kändes som ett stort hav där vågorna slog mot en från alla håll.
För att inte tala om uppehållsrummet.
Det var som att frivilligt ställa sig på en scen att kliva in där.
Det värsta var nog hetsen som kom samma dag jag gick in genom dörren på högstadiet.
Att vara mitt emellan barn och vuxen.
Att vilja så mycket så fort. Som om livet var ett lopp där vi spurtade in till varje etapp.

Men jag minns fina saker också.
Vänner.
Sommarnätter.
Fantastiska lärare och kycklingarna som kläcktes utanför biologisalen en vacker vårdag.


Nu är det hon som ska öppna dörren och kliva in.
Hon är bättre rustad än vad jag var.
Hon vet vad hon vill med sin tid där redan innan den börjat.
Och hon har inga problem med att motivera varför låset till skåpet ska vara snyggt och varför vi måste köpa inneskor som funkar till diverse outfits.

Jag är nervös för hennes skull.
Mest för att jag så gärna vill att hon ska få uppleva de där topparna och dalarna.
Inte de som får barn att gå under utan de där som gör att man flyger ut i världen sen.




Kommentarer